9. jun, 2015

Äntligen ...

... skymtar jag slutet på COLLAGE! Men ett märkligt motstånd - en känsla jag har - gör att jag hela tiden skjuter upp skrivandet. Hur kan man känna det så? Jag har upplösningen och slutet klart för mig, men en osynlig kraft håller mig tillbaka...

 

När jag sätter mig vid datorn klickar jag på allt annat än Word, där manuset finns. Jag är inne på banken, jag googlar på en frågetävling om Christian IV - Kristianstads grundare - jag kollar Facebook, svarar på mail, etc.

 

Jag ska skriva en baksidetext, samt en presentation till mitt foto - till bokpärmens insida - men hittar inte orden. Kände aldrig så här inför ANAGRAM eller BRYGGAN. Eftersom COLLAGE är sista boken i trilogin om Annika Vester, så kan det handla om att jag inte vill skiljas från manuset som jag hållit på med 1½ år. För när jag släpper det ifrån mig finns ingen återvändo.

 

Att släppa sin bok är som en förlossning, sägs det i författarkretsar. Man lämnar sitt barn ifrån sig. Och det är en hemsk upplevelse - det värsta som kan hända.

 

Men jag är snart beredd på att ge er COLLAGE. Trots allt.