8 feb 2016: "Hej, Cherstin! Nu börjar jag snart känna mig som en stalker! Jag vill bara att du ska veta att jag sträckläste "Bryggan"! Kunde inte släppa den förrän sista sidan var läst. Och då önskade jag att det hade funnits fler! Jag har nu döpt dig till Sveriges svar på Kay Scalpetta, Patricia Cornwells detektiv/läkare /obducent. Fast du är betydligt mera lättläst och jag menar det som en komplimang. 

Jag kan knappt bärga mig tills jag får tid att börja på "Collage" /Yvonne Johnson Mullin

 

1 jan 2016: "Hej Cherstin och Gott Nytt År! Jag har precis läst ut din bok BRYGGAN. Annika Vester, din huvudperson, är en sympatisk bekantskap som man trivs tillsammans med och känner sig trygg med. Greppet med hennes tankar i kursiv ger en extra dimension och dialogerna i hela boken är mycket naturliga och trovärdiga. Det är så folk pratar! Man känner sig också trygg i vetskapen om att du är fullt insatt i hur verkligt polisarbete fungerar. Jag hoppas att många hittar och läser din bok! Eller dina böcker, för den är ju del 2 i en trilogi som du nyligen har avslutat. Vad har du för skrivplaner nu?" / Ulla Bolinder

23 dec 2015, mail: "Hej Cherstin. Nu har jag läst Bryggan och som i förra boken njutit mig genom boken.  Mycket bra och spännande handling.  Mitt förra mail till dig kan jag bara instämma med i den här boken också. Man ser ju fram emot att få lösningen på ett brott, vilket också sker i den här handlingen. Dina alla målande och ofta humoristiska situations- och personbeskrivningar får mig dock att stanna upp och njuta av dessa. T.o.m grannen Sixten, som i sig är en bifugur till huvudhandlingen, ger en extra krydda.  Annikas tankar lyfter du fram på ett bra och humoristiskt sätt. Ja, jag kan se henne framför mig. Hennes privata liv väver du bra ihop med det övriga.

Nu ser jag fram emot att läsa Collage.

 Jag och min fru Maj hälsar dig en God jul och ett Gott nytt år.

 PS. Intressant artikel om dig i Skånepolisens tidning."/ Dan Löwenstein

 BTJ (Utdrag ut Bibliotekstjänst), 2013:  ”BRYGGAN är en kriminalroman som utspelar sig i Åhus. Parallellt med brottsutredningarna får läsaren lära känna den nästan 60-åriga polisinspektören Annika Vester genom tillbakablickar i hennes barndom och ungdom. Teman i boken är kvinnors utsatthet, kärlek och svek. Huvudperson är Cecilia, som blivit svårt misshandlad, och sonen Matti. Personerna i boken beskrivs väl utan att författaren avslöjar allt. Därför behålls spänningen till sista sidan. Författaren använder en välvårdad prosa. Eftersom Cherstin Juhlin arbetat som polis i 30 år är hon väl förtrogen med miljön. Gun Liverstam, BTJ-häfte 15, 2013.”

Läsarröst/mail, 2013: ”Jag beställde Bryggan direkt när du skickade ut länken till ditt bokförlag. Jag kastade mig över boken och läste ut den i ett nafs, jättebra! Susanne.”

Läsarröst/mail, 2013: ”Har precis läst ut böckerna jag köpte av dig på Degeberga marknad. Jag måste säga att det är de bästa böckerna som jag läst på länge. Och jag läser ganska mycket. Jag gillade att man inte riktigt visste hur böckerna skulle sluta förrän sista meningen var läst. Fantastiskt persongalleri i dina böcker! Härliga människor som jag kommer att sakna. Du har verkligen förgyllt mina lässtunder. Hoppas du kommer att skriva fler böcker. Ser fram emot det och kommer att rekommendera dina böcker till vänner och kollegor. Agneta Nord från Hässleholm.”

Deckarrecensent Bengt Eriksson, Kvällsposten 13 juli -13: ”Cherstin Juhlin, numera pensionerad polisinspektör och brottsutredare i Kristianstad, har skrivit sin andra deckare om Annika Vester. Ännu en polisroman inifrån – och det märks, också den här gången … Själva kriminalgåtan känns inte heller konstruerad. Misshandeln och mordet som ska följa långt i romanen bottnar i människors liv och blir en närapå logisk följd av förhållandet mellan en ensamstående kvinna, några män och hennes son. Det skulle inte förvåna mig om jag slog upp Kvällsposten och såg en artikel om en liknande händelse rätt ur verkligheten. Cherstin Juhlin berättar så bra att hon borde kunna jämföras med många mer kända och framgångsrika deckarförfattarinnor. Nästan, vill säga. Skillnaden mellan henne och svenska deckardrottningar är att de senare ofta skriver sina slutmanus i tätt samarbete med flinka förlagsredaktörer. Juhlin har skrivit själv, med lite ”skrivtips och peppning” från författarkollegor. Även om Bryggan är ett lyft i jämförelse med föregångaren Anagram så hade också den nya boken förtjänat en sista redaktionell genomgång: ytterligare lite språklig puts, några nedstrykningar, en lätt omdisponering av de olika tidsplanen. Inte mycket, bara finputs, det där lilla extra som behövs.”

Läsarröst/mail, 2013: ”Jag har sträckläst din bok Bryggan. Jag vet inte vad jag ska säga, jag har ståpäls, inte sedan jag läste Stieg Larssons första bok, Män som hatar kvinnor, har jag läst på det sätt jag läst din bok. Inte velat sluta läsa, bladvändare tror jag man kallar det. Cherstin, detta är bland det bästa jag läst i hela mitt liv, jag är alldeles tagen. Magnus intygar detta. Gud vad du är duktig. Hatten av för dig, du fantastiska människa! Viveca Sten, Camilla Läckberg, bleknar jämfört med dig. Du är så trovärdig och jag får känslor för alla medverkande, du skriver så moget. Tack för en fantastisk läsupplevelse! Cecilia.”

Deckarrecensent Lennart Högman, DAST, 2013: ”Efter tjugo år som brottsutredare fortsätter Cherstin Juhlin sina utredningar i bokform. Så står det på bokens insida. Dessutom att hon är passionerad pensionär. Lidelsefull, eldig, glödande lär passionerad betyda. Vad detta nu har med boken att göra. Hon var säkert en duktig polis och hon är säkert en habil författare av kriminalromaner. Men jag är osäker på om poliser alltid är goda deckarförfattare … Själva Bryggan är väl dokumenterad, men gestaltningen av miljö och människor är svag. Ingen av personerna träder fram och efteråt har jag egentligen ingen aning om hur någon såg ut eller vilka personliga egenskaper de har. Beskrivningarna är alldeles för schablonmässiga. Nej, vi har alldeles för många deckarförfattare i dag med alltför många böcker. Och detta tackande i slutet av romanerna. Cherstin Juhlin tillhör de som tackar ett fåtal… Lennart Högman (75 år).”

Läsarröst/mail, 2013: ”Som tidigare ordningspolis, trafikpolis, kriminalpolis, och de sista 5-6 åren som rekryterare, känner jag mycket väl igen mig i de olika situationer du beskrivit så väldigt bra … Vårt bibliotek och dess relativt nya s.k. deckarrum har försett mig med 1-2 böcker i veckan. Bryggan är en av de få böcker som jag verkligen sträckläst. Det gick helt enkelt inte att lägga den åt sidan. Nu kommer jag att hasta iväg och söka upp Anagram. Än en gång TACK för att du gett mig en sömnlös natt! Skämt åsido, jag kunde inte sluta läsa. Svenerik Limber, Östersund.”

Läsarröst/blogg Hanna Lans, 2014: ”Jag bryter tystnaden för att tipsa om en bok, Bryggan, skriven av Cherstin Juhlin. Jag är lite mätt på deckare, men gillar den här skarpt! Förmodligen är det för att det märks att Cherstin vet vad hon skriver om, eftersom hon varit utredande polis själv. Jag gillar det autentiska i historien som berättas. Språket flyter dessutom på oerhört väl i både dialog och gestaltning, något jag brukar ha svårt för. Om jag alltså gillar en bok för språket, historien, dialogen och gestaltningen, då tänker jag att det måste vara en himla bra bok! Och det är det. Ska ni bara läsa en enda svensk deckare i sommar, så tycker jag ni läser Bryggan! Hanna.”