ANAGRAM -kriminalroman 2011

Pärmomslag: Husfasad på V. Boulevarden, KRSTD

 Fredag 14 mars 2008 klockan 12.20

 Bosse Widfors ringde på dörrklockan till Gabriella Franks lägenhet. Inget hände. Han kastade en snabb blick bakom sig, mot kollegan Anders Björk, och lyssnade koncentrerat efter ljud. Inga röster, inga steg som närmade sig dörren. Bosse ringde en gång till. Fortfarande tyst. Han glipade ett par centimeter på brevinkastet där det stod G. Frank. Ett svagt vinddrag med nikotinlukt kändes, som om ett fönster stod öppet i lägenheten. Bosse kunde se delar av en grönrandig trasmatta på tamburgolvet. Han böjde sig inte ända ner till brevinkastet, väl medveten om vad som kunde hända i en oförutsägbar situation.

”Gabriella”, kallade han i normal samtalston.

 Inget svar. Inga rörelser där inne.

”Hallå, Gabriella!”

Total tystnad.

Bosse lade handen på vredet och tryckte ner. Dörren var olåst. Han nickade mot Anders, som ringde upp Sture Nilsson på stationen. De fick klartecken om att gå in i lägenheten, och drog på sig latexhandskar. Med ena handen automatiskt vilande på pistolkolven stod de strax på den grönrandiga mattan. Dörren lämnades lite på glänt. Bosse noterade dörrkedjan som hängde i två delar; den ena fäst i dörren och den andra i dörrkarmen.

De fortsatte in i lägenheten. Anders tog några steg ut i köket, till vänster, medan Bosse kontrollerade vardagsrummet rakt fram. Ett alldagligt rum med soffgrupp, bokhylla och TV. Ett överfullt askfat – förklaring till lukten när brevinkastet öppnades – och två fjärrkontroller på soffbordet. Där låg även ett par dagstidningar med lösta sudokun och en TV-bilaga. En vit, rektangulär duk hade flera kaffefläckar. I ena fåtöljen låg en brunrutig, väl använd pläd med toviga fransar. Tavlor med traditionella, enkla motiv på väggarna – blommor, ängar, sjömotiv. Inget dyrbart. Bosses blick for över titlarna i bokhyllan. Olika genrer såsom memoarer, reseberättelser, romaner, faktaböcker. Han lyfte nyfiket på locket till ett par identiskt lika små nipperaskar i vitt porslin. Några gamla tioöringar, fästenålar och gem. Som hemma hos morsan. En massa småpycke.

I lådorna fanns dukar, bestick invirade i röda flanellfodral, bruksanvisningar och garantisedlar till TV och video. Sådant som brukar förvaras i bokhyllor. Han fick syn på en gul bokrygg som verkade bekant, och drog fram den. Civilrätt. Likadan som han själv haft på polisskolan för många år sedan. Han bläddrade hastigt i boken, som hade bokmärken här och var, och ställde tillbaka den. Från den halvöppna balkongdörren drog det kallt.

”Något speciellt?” frågade Anders från köket.

”Njet.” Bosse gick ut till kollegan.

”Inte här heller?”

Båda snurrade runt på stället. Bosse vände förstrött blad i spiralalmanackan som hängde på sned på väggen, bredvid telefonen. Snygga bilder från Sveriges olika landskap –säsongsbetonade motiv såsom blå himmel, vatten, äppelskörd, snövidder. Fin skärpa, bra kamera.

”Några intressanta noteringar?” undrade Anders.

”Nä, inget som inte brukar vara nerklottrat i en almanacka. Tvätt, tvätt, tvätt, får se, ungefär var tredje vecka, tandläkare den tredje maj, biblioteket flera gånger. Bosse bläddrade slumpmässigt. Aron den nittonde februari, Aron den elfte januari, Aron den tolfte mars…”

”Vem är Aron?” frågade Anders och ställde sig bredvid Bosse.

”Det vet väl för fan inte jag”, flinade han.

”Du kan ju ringa när du får reda på det.” Anders nickade mot almanackan som Bosse hängde tillbaka på spiket.

Det var oftast en slapp stämning mellan dem. Båda var runt femtio, hade arbetat ihop många år – alltid på fältet – och umgicks även privat. Särskilt sedan Anders skilde sig för ett par år sedan. Bosse hade aldrig varit gift – jo, med jobbet, brukade han säga. Att skämta och ha kul mitt i allvaret, var ett måste för att de skulle kunna ta itu med alla tråkigheter som de konfronterades med i tjänsten.

Vid kaffebryggaren, på perstorpsskivan intill vasken, låg en röd, uppvikt plånbok. På ena sidan log två små barn, kanske barnbarn, i en plastficka och på det andra uppviket fanns ICA-kort, bibliotekskort, patientbricka och apotekskort i rad. Varken körkort, bensinkort eller något bankkort i de parallella, synliga facken.

”Vi tar med den.”

Anders drog en halv meter hushållspapper från hållaren under ena köksskåpet och tog upp plånboken med det. Han virade pappret runt den och stoppade den i jackfickan. Kökslådorna innehöll inget anmärkningsvärt. Bosse gjorde korta anteckningar i en svart liten bok som han förvarade i ena benfickan. På köksbordet stod en vas med mörkt röda, förtorkade rosor.

Sen öppnade han badrumsdörren. Lysröret ovanför skåpet var tänt. Kläder fanns slängda både i och utanför en stor, rund tvättkorg i plast. Ovanpå klädhögen balanserade ett plastlock. Toastolen var ren och en tunn vattenstråle rann från kranen i tvättfatet. Det vita duschdraperiet, med tryckta blå snäckor och sjöstjärnor, hängde halvt fördraget innanför badkarskanten. Det hade lossnat från ett par av upphängningsringarna. Badrumsmattan låg hopsnurrad intill en Viaförpackning, modell mindre, vid ena väggen. På golvet några strängar med tvättmedel som avslutades i en mindre topp. Som om Viapaketet vält omkull och någon föst ihop det utspridda pulvret med fingrarna, och lagt tillbaka det i paketet.  Bosse spände ögonen i sig själv i badrumsspegeln. Han sköt fram hakan och strök med ena handen över skäggstubben.  

”Din fule fan”, sa han samtidigt som Anders ställde sig i dörröppningen.

”Håller med”, flinade han.

Bosse gav honom en magsugare i luften.

”Inga konstigheter här”, sa han. ”Jag meddelar in.”

Anders lämnade badrummet, tätt följd av Bosse som aldrig varit bekväm med att gå in i okändas lägenheter. Och framför allt inte med att söka igenom vettiga personers privata tillhörigheter. Han vände sig och skulle just stänga till badrumsdörren. Blicken fastnade slumpmässigt på tvättkorgen. Han kunde lika gärna ha gjort ett sista ögonkast på tvättfatet eller på handdukshängaren, men nu blev det tvättkorgen. Han fixerade den några sekunder.

”Fan”, sa han, ”vi får kalla på förstärkning.”

Anders vände sig. Han följde Bosses blick och såg fingret som spretade ut genom hålmönstret på tvättkorgen.

***