Ros och Ris:

3 april -16: "Hejsan! Jag vill bara säga att jag gillar dina böcker jättemycket! Jag har just läst Anagram och håller nu på med Bryggan. De är absolut i klass med alla s.k. kända författare. Jag läser mycket, och då endast deckare. Hoppas du fortsätter skriva! / Ulrika Ask, Sankt Olof "

 

13 jan -16, av recensent: "Hej Cherstin, tack för boken! jag har läst alla tre och det är trevliga historier som du skrivit. Du kan berätta, helt klart.

Det som gör mig tveksam till att recensera dem är att bristen på lektör/redaktör är så oerhört tydlig.  Jag kan inte bortse från det eftersom det är så mycket som stör.
Jag är osäker på om du skriver skånskt talspråk med flit eller om du inte tänkt på den saken?
Det är ok om det är i en dialog där det är av betydelse för att gestalta karaktären i fråga men genomgående i texten är jobbigt och ser "obildat" ut för en icke-skåning. T ex som att skriva OCH istället för det korrekta ATT.  Det är förutom språket också blandade format på indrag och dialogmarkörer, uppenbara kommateringsregelmissar så som talstreck istället för kommatecken eller semikolon.
Kommatecken som sannolikt är felplacerade och därmed orsakar rena syftningsfel eller bara gör meningen i fråga obegriplig.
 
Rent innehållsmässigt är det ide att rensa mer, du känner miljöerna men gräver ner dig i detaljer som  dessutom då och då behöver klargöras inom parentes = ointressant för en lekman såvida det inte är direkt avgörande för att föra handlingen vidare. 
 
Jag ser också tendenser till "läckbergssjukan", du petar in  tre punkter ... och  talstreck - i tid och otid. Varför?  Det ser bara stolligt ut och för inte historien framåt på minsta vis. Rensa!
 
Tips!
Använd lektör, alt en svensklärare om det blir fle dyrt m lektörstjänst.  Det tar nästan lika lång tid att redigera och rensa manuset som att skriva historien!  Om du vill göra mera själv av hantverket rekommenderar jag att du läser lite av Nesser t ex och se hur han tacklar hantverket, språket och skrivregler.
 
Jag är ledsen, det är inte meningen att såra och hade jag inte gillat dina böcker hade jag bara  skrivit 'nej tack' men jag ser ju att du kan berätta historier men att kunskaper det s k hantverket saknas" / Mi Dubbelman
 

1 mars -15, Facebook: "Har inte kunnat släppa boken, har snart läst hela, du fick verkligen till det, vilken soppa, men du redde ut det. Nu vågar jag inte ge mig på den andra boken, jag får inget annat vettigt gjort ! Tack Cherstin. Ulla-Britt".

 

5 feb -15, Facebook: "Mersmak Cherstin Juhlin!
- bra med variation av korta, väldigt korta och längre kapitel.
- inget, i mina ögon, överdrivet våld för att väcka sensation.
- inblick i polisernas vardag som privatpersoner.De är vanliga människor!
- insyn i polisarbetets metoder, inom rimliga ramar givetvis....
- i polishuset, liksom på alla arbetsplatser, gnisslar det bland personalen.

Som dotter och mamma till poliser känner jag igen och lär känna än mer.
- Ska snart ta itu med B. Lagom för sängläsning förresten!
Cherstin, glöm inte att tala om när C är klar! Margreth Vanntoft."

 Läsarröst/mail, 2014: "Tack så mycket för underhållande och spännande bok. Jag har läst alla Anna Janssons böcker. Den 13 boken Anna skrev är hon helt underlägsen din bok Anagram. Och det är bara din första deckare. Hoppas du fortsätter med att skriva deckare. Säger Kanon. Eva Englund."

 

BTJ (Utdrag ur Bibliotekstjänst), 2011: "Behovet av deckare verkar nästan vara oändligt. Här kommer ett nytt tillskott till skaran. ANAGRAM, skriven av debuterande Cherstin Juhlin, polisinspektör i Skåne. Lite utöver sin egentliga tjänstgöring börjar polisinspektör Annika Vester (50+) syssla med två mord på personer som bott grannar i ett hyreshus i Kristianstad. Snart visar det sig att allt inte är lika enkelt som det först tycks. Cherstin Juhlin kan skriva. Personskildringen är helt tillfredsställande, både huvudpersonen och bipersoner. Det polisiära arbetet har verklighetsprägel, även om det är lite slentrianmässigt med dumma chefer. Lika mycket omsorg har kanske inte lagts på miljön. Juhlins språk är levande, utvecklat och lättläst. Det är inte utan att man ser fram emot Annika Vesters fortsatta poliskarriär. Veit G:son Berg."

Deckarrecensent Bengt Eriksson, 2011: "ANAGRAM, en polisroman inifrån … nej, jag kan inte vara riktigt säker men skildringen av poliserna verkar ovanligt autentisk … tyvärr har viljan att skildra polisarbetet fått Juhlin att bli extra utförlig, vilket tar uppmärksamheten från berättelsen. Det är synd. Juhlin kan skriva och berätta. Skildringen av unga Gabriella, som blir våldtagen, och hur händelserna påverkar henne är gjord med stort patos. Jag hoppas Juhlin fortsätter skriva, gärna på ett förlag med en bra redaktör."

Läsarröst/mail, 2012: ”Nu har jag läst din bok Anagram, spännande och underhållande läsning, tack. Nu väntar man bara på nästa bok. Ingvar L.”

Läsarröst/mail, 2012: ”Tyckte jättemycket om din bok Anagram. Vill gärna läsa mer om Annika. Kunde knappt lägga den ifrån mig. Birgitta N.”

Läsarröst/mail, 2012: ”Vi fick din bok i födelsedagspresent strax före jul och nu har vi båda läst den. En jättebra och spännande bok, en fläta av arbetsliv och privatliv, dåtid och nutid, ett slut man inte kunde förutse m.m. Svår att lägga ifrån sig! Olivers mormor och morfar.”

Läsarröst/blogg, 2012: ”Just nu läser jag Cherstin Juhlins Anagram. En bok helt i min smak. Ytterst få gestaltningar och inget fluff. Dessutom är det uppenbart att hon känner till sitt ämne, dvs brottsutredningar. Välskriven och välavvägd och en intressant historia. Det hade lätt kunnat vara bakgrunden till pressens alla rubriker. Snutkaffe.

Läsarröst/blogg, 2012: ”Emellanåt önskar jag att jag vore en erfaren recensent … det här inlägget handlar om Cherstin Juhlins bok Anagram. En bok och författarinna som förtjänar att nämnas om och om igen. Ett mord har begåtts. Det brukar vara så i deckare. Här finns en medelålders kvinnlig brottsutredare, en äldre nedtryckande manlig överordnad och människor som ljuger. Det Cherstin klarar galant är att väva ihop det till en mycket trovärdig och intressant historia. Väl sammanhållen och väluppbyggd. Att hon har ett avskalat språk och sparsamt med metaforer och floskiga gestalter, gör att jag gillar boken ännu mer. När boken är på väg att ta slut blir jag lite besviken. Nää, tänker jag, är det så här den ska sluta?  Men det ska den såklart inte, den tar ett varv till och Cherstin knyter ihop sin berättelse på helt rätt sätt. Tycker i alla fall jag. Hanna.”

Läsarröst/mail, 2012: ”Nu har jag läst ut boken som jag köpte av dig på bussen från Bokmässan i Gbg. Härligt med korta kapitel och cliffhangers, så man gärna fortsätter att läsa. Ann-Christine i Vinslöv”